13 november

På torsdagsmorgonen så ringde jag och frågade en skötare vad ultraljudet hade visat och hur natten hade varit. Mamma hade varit ganska orolig och varit förvirrad samt pratat i sömnen så hon hade stört de två andra på rummet. Ultraljudet visade att mamma hade en cancertumör i leverns vänstra lob, den var 5 cm stor. Det var även en trombos (en propp) i levergången. När jag kom till avdelningen där mamma låg var det tomt på hennes plats. Jag gick ut i korridoren och fick tag på en sköterska och frågade om hon visste vart min mamma var… Hon sa: ”Ja det blev något akut så hon har bytt rum. Till nummer 3. Det var så pass nytt att de inte hade hunnit meddela oss. När jag gick in i rum 3 så satt mammas väninna Inger där. Hon berättade att mamma hade tydligen suttit upp och ätit frukost på morgonen och sedan hade hon haft ont i magen så hon hade fått morfin och syrgas vid 12-tiden. Inger hade kommit vid 14 och då sov mamma. När Inger gick vid 16.30 sov hon fortfarande. Vid 18.00 när jag, syrran o brorsan gick sov mamma fortfarande. Ingen reaktion. En morfindos håller ca 4 timmar beroende på hur mycket och hur snabbt kroppen bryter ner morfinet. Men på 6 timmar, då trodde ju jag att mamma hade gått in i en leverkoma. Det förklarade läkaren, som berättade att mamma hade cancer. Det kunde man få eftersom levern inte renar blodet som det ska. Då går blodet runt orenat i kroppen. Det går upp i huvudet och kan skapa hallucinationer och lite personförändring. Samt att hon då kunde gå in i en koma.