14 november

På fredagen så åkte jag, Moa och Ylva (min moster dit) vid 11 tiden. Det var samma läge då. Ylva gick fram till mamma och sedan vände hon sig till mig och sa: ”Fy fan” gråtandes. Ja det finns väl inte så mycket annat att säga. Senare under dagen kom mammas två bröder, Bruno och Bertil. Dom var sammanbitna och försökte frenetiskt få kontakt. Men icke. De gick och åt lunch och jag och Moa var kvar. Jag pratade med mamma och sa hur mycket jag älskade henne. Sjöng lite olika låtar vilket resulterade i att Moa somnade när jag bar på henne. Mamma sov. Sedan åkte Bruno och Bertil hem och det var jag, Moa och Ylva kvar. Ubbe kom senare. Jag och Ubbe pratade med läkaren och de hade tydligen fått info om att vi hade fått plats på Byle för mamma, men läkarna hade tackat nej, för de tror inte mamma överlever helgen. När vi sedan bestämde oss för att gå och jag var faktiskt i rondellen vid DS, ringde pappa och sa att han var på väg. Jag vände och åkte tillbaka till mamma. Pappa kom sedan och när han kom in och satte sig uppe vid ansiktet hos mamma och strök henne över kinden och sa lite skämtsamt: ”Har du inte rakat dig idag.” det är så typiskt pappa att skämta. Men det är väl hans sätt att klara av allt. Hon hade inte fått morfin på över ett dygn så dom tror hon har gått in i leverkoma eftersom hon har sovit sedan 12 tiden på dagen sedan i torsdags. När pappa började prata med mamma och sa: ”Kommer du ihåg när vi var ute och körde bil och fick stopp vid Ulvkälla…” Då gick jag… kände väl att det kunde vara bra för dem att vara själva. Men innan jag gick såg jag till att en sjuksyster gav mamma en morfinspruta i magen. Men det är ju alarmerande att hon inte kissat och inte fått vätska sedan igår på morgonen. Organen håller på att lägga av nu.

(Mamma, Jag och Pappa utanför Kulturama i Hammarby Sjöstad i april 2007, avslutning på min sångkurs)