Årets sista dag...

Det är ju alltid känsloladdat med årets sista dag. Vänd det gamla ryggen och famna om det nya som kommer. Man ska ringa alla och önska ett Gott Nytt och hinner man inte det så försöker man messa och man hoppas att meddelandet kommer fram. Eller så gör man ingenting alls för man hoppas att alla anhöriga och vänner är medvetna om att man önskar dem ett riktigt Gott Nytt ändå...

Jag har bestämt att jag bloggar det istället... JAG ÖNSKAR ER ALLA ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR OCH SJÄLVKLART ETT GOTT SLUT.

Vill samtidigt berätta om det jag hittade i mammas bokhylla hon hade inne i sovrummet. Ni vet Ni som har läst bloggen slaviskt att jag berättat om att jag skickat kärleksbrev till alla i min närmaste familj. Brevet till mamma hittade jag för några dagar sedan. När vi rensade ut bokhyllan på böcker så såg jag något som låg instucket i hörnet av bokhyllan i en liten genomskinlig återförslutningsbar plastpåse. Där var mitt kärleksbrev till mamma daterat 030312. Det värmde i hjärtegropen kan jag säga... Jag tänkte skriva av det här som det sista jag gör på bloggen för det här året. Ett brev fyllt av kärlek, håll tillgodo:

"Ett kärleksbrev till mamma!

Jag sitter här vid mitt lilla köksbord och skriver det här lilla brevet till dig, jag känner ett "skrikande" behov av att visa min kärlek till dig. Mamma du är bara helt enkelt bäst. Du har ett enormt stort hjärta och jag är stolt över att få vara din dotter.

När du kommit så här långt i brevet så vet jag att du försöker hålla tillbaka tårarna för så känner jag också. Det sägs FÖR sällan de orden att man älskar varann. Men det är inte många som är värda att höra de starka orden. Men du är värd att höra dom varje dag. Om jag någon gång blir mamma så skulle min lycka vara fullständig om hon/han älskade mig lika mycket som jag älskar dig. Jag älskar dig för att du är du.

Puss och kram från Din för alltid/ Jenny"

Så med de orden tack för 2008, för att Moa kom till världen och tack för att mamma hann träffa henne. Tack för de fina stunderna jag har fått uppleva med mamma. Det var en för kort tid men det är svårt att göra något åt det. Jag värdesätter de stunderna ofattbart. Tack för att mina syskon finns där. Tack min älskling Kenneth och min familj. Tack mina vänner för ett enormt stöd. Nu ska jag hålla för öronen i drygt ett dygn. Avskaffa smällarna! Vi syns 2009.

(Mamma i Nybodarna sommaren 2007. Jag tror inte hon vet själv vad hon dricker)