Igår var jag, Moa, Ubbe (min bror) och hans fru Britta i Tibble Kyrkan på Högmässa. Trots att jag är konfirmerad känner jag mig väldigt borta när jag kommer in i en kyrka. Men jag kände att jag var där för mammas skull och ingen annan. Moa var jätteduktig och gjorde "pruttljud" med munnen som hon tycker är så otroligt kul. Det är ju ett väldigt stort rum med en enorm akustik så det hördes väldigt väl. Men hon var nöjd och hon tyckte det var roligt att sitta hos sin morbror också.
När prästen läste upp vilka som var döpta i kommunen gick det fort. Det var fler som hade dött än som hade döpts...
När de sa mammas namn så var det som en bekräftelse. Ja, Jenny hon är borta. Dom säger det till och med i kyrkan och prästen säger att Herren ska vaka och trösta över de sörjande. Det hoppas jag verkligen han gör. Jag hoppas han också tar väldigt bra hand om min mamma. Att hon har en toppenplats däruppe nu. Det är hon värd.
Jag älskar dig mamma. Men det vet du redan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar