åååå vad läskigt det var...

Det kändes nästan som ett slag i magen när jag var på affären. Jag hade hämtat Moa på dagis och så gick vi ner till affären för att köpa lite mat till ikväll. Jag såg ryggen på en kvinna, hade inte mamma varit död så hade jag gått fram och frågat "Men vad gör du här?!" Det var så likt så det var läskigt. Samma gråa kalufs, likadan jacka (koboltblå) och hennes svarta promenadskor. Jag tyckte till och med hon hade de militärgröna byxorna som var korta. Som nästan bara gick till vaden som hon brukade ha. Självklart steg tårarna upp i ögonen på mig, men det var allt. Men jag var tvungen att gå tillbaka till delikatessdisken för att se henne igen. Bara för att komma ihåg hur mammas kroppshållning var. Jag vet att man helt plötsligt tror sig se den som har dött. Det har jag läst i den där broschyren vi fick från sjukhuset. Den där om sorg och så. Men likväl så var det som ett slag i magen. Åååå vad jag saknar henne.