Jag har tänkt på en sak...
Jag är ju lite bakåtsträvare, jag menar... jag tänker tillbaka mycket och är ganska nostalgisk. Men efter mammas död så har jag blivit mindre nostalgisk faktiskt. Vet inte varför...
Jag ska ta några exempel...
När vi gjorde oss av med den fruktansvärda skinnsoffan som utan att överdriva ömsade skinn så kände jag en enorm sorg. Det var ju i den som mitt vatten gick i när jag väntade Moa. Jag kan tycka att det är mer avsluten som är sorgliga nu än själva saken/grejen/tingesten.
När jag var liten och flyttade från Lahäll (jag var väl 11 tror jag) så rev jag faktiskt bort en bit av tapeten i mitt rum (syrrans gamla rum) och sparade det för att ha som minne. Jag kunde ibland ta fram den och gråta hejdlöst. Helt galet!
Nu idag så var det sista dagen på slussen (på mitt jobb) från och med måndag är det Solna som gäller eftersom vårt jobb flyttar dit. Flera på jobbet har den senaste veckan nästan räknat ner till dagens datum... "Nästa vecka vid den här tiden så går vi ut genom dörrarna och kommer inte tillbaka" "Nu är det sista måndagen, tisdagen onsdagen osv" "Nu är det sista lunchen här". Men jag har tänkt att... Näe, jag skiter i det faktiskt... visst är det synd att man inte har den underbara utsikten att titta på... men jag har ju ändå inte suttit och tittat ut speciellt ofta på den heller... jag har mer suttit med ryggen mot den på luncherna. Jag kom faktiskt att tänka på det när en person för någon dag sedan sa: "Men titta ut på utsikten!! Den får man inte se mer av snart". Vad sjutton.... "Ta ett kort, det varar längre!"
Det finns värre saker i livet.
När jag åkte tunnelbanan från Slussen och såg Coop skylten ovanför Katarinahissen tänkte jag:
Avsluten är ju till för att det kanske kan komma in nya fräscha spännande saker i ens liv. Slussen finns ju kvar, ja som den ser ut nu ett litet tag till i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar