Igår var jag och syrran på Karolinska för att gå på en genetisk utredning. Det slog oss nog båda två hur lite vi vet om våra släktingar... Vi gick igenom även pappas sida, det var ju knepigt att bara komma ihåg vad kusinerna heter... har dom barn eller inte??? och hur många... Ja ja, såvitt de inte har eller haft cancer så var det inte så viktigt att sätta in dem i släktträdet. Fyrkant för man, ring för kvinnlig släkting. Om ringen var fylld så var det cancer. Streck över ringen = död i cancer. Hur konstigt det än må vara, så var det faktiskt intressant att följa släkten. Vi gick inte längre tillbaka än till mormor och morfar, farmor och farfar. Men det räckte... Men både jag och Anna-Carin tänkte väl att vi inte hade varit så förberedda på att ha samlat in information som skulle behövts. Födelsedata (år) t ex. på mostrar, morbröder, kusiner, fastrar osv. När vi hade gått igenom släkten så fick vi ett papper till varje släkting som dött i cancer. Dvs. Mormor Anna, Moster Elin och Moster Karin. Karins son Jan-Anders, och så självklart mamma. På dessa papper skulle vi skriva upp personnummer och få en påskrift av närmsta släkting att det skulle vara okej att ta ut journaler på dessa personer.
Det känns bra att vara en bit på väg. Om ca ½ år så är väl allt klart i bästa fall. Då får man reda på status, om man är i riskzonen. Vad man kan tänka på för att undvika sjukdomen i allra högsta grad.
Men är klippkortet fullt så är det. Är det meningen att man ska dö, så är det nog inte så mycket att göra åt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar