(Slussen den 31/3 kl 07.00 från fönstret på jobbet. Snart får man inte se den här vyn längre. Vi flyttar till Solna den 24/4)
Det var en sommar... Jag tror det var 2006 som jag var på jobbet och mamma ringde och berättade att hon var så gott som utanför mitt jobb. Hon satt och väntade på Djurgårdsbåten med en väninna. Hon sa att hon satt på en bänk. Jag gick ut i köket och tittade ut. Jag såg henne tydligt hon hade nämligen en knallröd tröja på sig. Jag gestikulerade i fönstret där jag stod och trodde mitt dumma nöt att hon skulle se mig. Jag sa: "Men ser du mig inte? Jag står ju här i fönstret och viftar." Näe sa hon. Hon kunde inte se mig alls. Så jag sprang upp på taket där vi brukade stå och röka och äta lunch på somrarna. Jag fortsatte att vifta med armarna under tiden jag pratade med henne i telefon då sa hon: "Ja nu så tror jag att jag ser dig." Jag tyckte att hon och hennes väninna kunde komma upp och säga hej på jobbet men de skulle inte hinna innan båten skulle gå.
Imorse var jag tidigt på jobbet, vid 07.00. En otroligt vacker morgon. Jag var tvungen att ta några bilder på vår vackra stad från jobbfönstret. Jag tycker ju personligen att själva slussen ser ganska tragisk ut, men även imorse så var till och med den vacker. Jag tittade efter bänken, men jag kunde inte se den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar