Idag är det Moas födelsedag och det är 4 månader sedan mamma dog. Känns fortfarande helt sjukt konstigt att skriva just det... att mamma är död. Idag skulle jag prata med chefen om mina arbetsuppgifter... eller rättare sagt... hon är en ny chef för oss på redovisningen. Hon började samtidigt som jag kom tillbaka från mammaledigheten, alltså den 2:a mars. Hon vill ju då träffa alla och prata och höra vad det är man gör, prata om privatlivet och så. Självklart kom det då upp att mamma är död. Jag trodde inte att jag skulle reagera som jag gjorde, men jag blev jätteledsen och började gråta. Det kändes så dumt. Att sitta och gråta inför ens nya chef. Det blev en så underlig situation. Hon gav mig näsdukar och jag torkade tårarna och fortsatte prata så gott det gick.
Jag kan ju till och med bli ledsen när jag hör en ballad som jag vet att mamma tyckte om. Om jag hör den när jag sitter på tåget på väg till jobbet så kan jag mycket väl börja gråta. Inte att jag sitter och hulkar, men tårarna rinner.
Igår fick Moa ett jättefint gratulationskort av Inger. Mammas väninna, som bodde i samma hus som mamma. Jag ska skriva ett brev till henne och tacka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar