Det är inte så ofta jag är i mammas lägenhet numer. Vi har plockat bort det mesta, slängt grejer, plockat åt oss det vi vill ha. Förrådet är tömt på gamla minnen, en del är slängt och annat har vi sparat.
Imorgon ska jag dit och öppna dörren för att Ubbes gamla arbetskamrat ska hämta bäddsoffan, stolar, lampor och så. Får hoppas hon tar det mesta, så vi slipper slänga det som är kvar.
Jag var på barnrytmiken för första gången efter mammas död idag. När melodin kom "Du är så fin och jag tycker om dig. Ingen är så fin som du i hela världen" Den går så, men jag vet inte vad den heter. Jag höll nästan på att börja gråta, för jag sjöng lite på den för mamma när hon låg på sjukhuset när hon inte var kontaktbar. Men jag klarade mig från att börja gråta. Något som är ganska bra är att de släcker lampan när just den lilla vaggvisan kommer, det är väl för att barnen ska gå ner i varv lite, så det syns inte att jag blev ledsen. Men jobbigt var det.
Snart är det 2 månader sedan hon dog. Fortfarande helt ofattbart. Jag kommer ta hem sjukhusjournaler och obduktionsprotokollet som Ubbe lämnat i mammas lägenhet. Jag tar med mig det hem imorgon. Ubbe sa att han hade lämnat kopior åt både mig och Anna-Carin. Ubbe har också varnat mig för att det är psykiskt jobbigt att läsa obduktionsprotokollet. Det han reagerade på var att i sjukhusjournalen hade de konstaterat att mamma hade levercancer den 8:e november, dom sa det till oss och till mamma den 10:e. Kan undra varför de väntade med att berätta det. Speciellt om det var konstaterat. Då är det ju liksom inga frågetecken.
Men jag ska läsa igenom allt och försöka översätta det latinska så jag förstår det. Det känns som det är viktigt för mig att göra det. Att förstå liksom. Komma till en annan nivå av förståelse och avslut på nåt sätt.
Men det är helt galet vad jag saknar henne. Varje dag. Speciellt nu när det börjar hända grejer med Moa, tänder börjar synas och Moa försöker börja krypa fram men hon kryper bakåt. Men någonstans får jag väl intala mig att mamma finns med oss på något sätt. Det gör hon ju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar