Det är två månader sedan mamma dog. Det känns som om det var flera år sedan. Att mamma begravdes för ca en månad sedan känns längesedan bara det.
Idag blir Moa 10 månader. Undrar om man alltid kommer förknippa den 19:e varje månad med något positivt och negativt... eller om det med tiden kommer bara vara när Moa fyller år den 19/3 med något positivt och när mamma dog den 19/11 som något sorgligt. Men det är nog bara nu i början som man räknar månaderna... USCH. Det känns jättejobbigt det som hänt med mamma nu. Jag känner mig liksom olustig i hela kroppen. Kan vakna upp mitt i natten och inse att det faktiskt är sant att mamma är borta. Att det inte bara var en otäck dröm. Usch igen... Jag vet att det kommer gå över. Men på något sätt så känns det nästan som en skam när det går över för har man slutat sörjt då? Har man slutat sakna då? Det vill jag ju inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar