Tack!!!

Jag vill passa på att tacka för responsen som jag fått utav Er som läser denna blogg. Känns skönt att kunna dela med sig av tankar och minnen när det gäller mamma. Det är jättebra, för minnen är det man har kvar och håller fast vid. Det var inte så länge sedan som Ida (min sambos dotter) stod och luktade på mammas sjal i hallen hemma hos oss. Jag tog ju med mig den från sjukhuset när hon hade dött. Så någon månad senare stod hon just i hallen och luktade. Hon sa: "Din mamma luktade alltid så gott." Och det gjorde hon ju. Hon luktade... ja, mamma.

Jag var över en sväng i mammas lägenhet igår och kom på mig själv att tänka att det luktade mamma i hennes hiss. Då log jag till lite när jag kom ihåg att hon brukade ta bort oönskat hår i ansiktet i hissen för det var så bra belysning där. Så helt plötsligt kunde hon ta med sig pincetten och gå ut i hissen.

Nu kom jag också ihåg en gång för kanske 5-7 år sedan när mamma hade haft oönskat besök i hennes lägenhet. Tjuvarna hade varit så fräcka att de hade gått in (mamma hade glömt att låsa dörren) och tagit hennes plånbok som låg i hennes väska när mamma hade suttit och tittat på tv i vardagsrummet. Väskan hängde precis innanför dörren vid skohyllan och mamma satt alltså i soffan och tittade på tv. Hennes ena skalm (det heter så va, på glasögonen) skymde då synfältet i sidan, så hon såg inte att det rörde sig i sidan av synfältet. Hon tyckte det var så enormt fräckt och hon tyckte det var så otroligt konstigt att hon inte hade hört något. Då sa jag att jag skulle göra ett test. Jag var då hemma hos henne och gick ut utanför dörren. Väntade en liten stund. Öppnade dörren gick in i hallen, gick in i hennes rum och ut igen. Mamma satt hela tiden och tittade på tv. När jag kom in igen så tittade hon till på mig och sa: "Ha ha! Jag märkte dig nog!" När jag sa att jag redan hade varit inne så trodde hon mig inte.

Lite små roliga händelser som bara poppar upp. Likväl som de gångerna hon kliade sig i örat :-) hon satte ju alltid tummen i och viftade med handen som att hon vinkade när hon kliade... Kommer ni ihåg det?

Det är sånt jag vill att bloggen ska handla om i framtiden, roliga händelser! Minnen, roliga som jobbiga. Även om minnen bleknar så är det roligt att ha de kvar på något sätt. Så snälla hjälp mig med minnen :-)

Mamma själv har redan hjälpt till lite med andra minnen. Det var nämligen så att hemma hos henne i en låda så låg en släktkrönika som hon själv hade suttit och skrivit på. Jag kommer lägga in den här det är nog rolig läsning för framför allt släkt men även för vänner. Eftersom det är mammas egna formuleringar och ord. Underlättar också om man kan lite Hâddâlska. :-).

Fick igår två kort av min morbror Bruno, från i somras när syskonen träffades hos Bruno. Tack så jättemycket Bruno för korten. Det är guld värt!!

(Bertil, Ylva, Mamma och Bruno i Brunos stuga i Lillhärdal)