Usch, det var inget roligt alls. Pia, min kusins fru var där och tog lite saker som vi ville/behövde bli av med. Jag kan ju inte ta hem något mer för då blir ju Kenneth galen och vi har verkligen inte plats med något mer alls. Pia ringde mig runt 10 tiden på morgonen för jag hade smsat och sagt att jag skulle till mammas lägenhet då. Sedan så fort Pia, jag och Moa var i lägenheten så kom en granne och ringde på. Vi har varit i kontakt med henne förut för hon ville ha princip-bokhyllorna. Jag sa till henne tidigare i veckan att jag skulle ringa henne vid 10.15 så hon kunde komma till mammas lägenhet då, men det behövde jag ju inte då eftersom hon "hängde på låset". Hon kom in och tittade på princip-bokhyllorna och det hon inte fick plats med i sin lägenhet, skulle hon ställa ner i något kontor som fanns där i samma hus. Det var ju bra. Jag sa sedan att hon kunde ta nyckeln och komma tillbaka och ta det hon ville ha under helgen så slapp jag sitta där som en hök för att sitta och ta emot folk. För det som fanns kvar senare igår eftermiddag skulle då slängas. Hon fick nyckeln och gick iväg. Sedan vid 10.30 kom en gammal arbetskompis till Ubbe med man och pappa. De tog bäddsoffan, stolar, lite lampor, rullbord, mikro. Hennes pappa undrade vad vi skulle ha kvar och jag sa ingenting. "Ja men ramarna på dom här tavlorna är ju jättefina. Dom skulle ni ju ha tagit hand om." Men när jag förklarade för honom att i allt det stora hela så orkar vi inte syna saker i kanterna och lägga ut ramar på blocket till försäljning om ni förstår vad jag menar. Det finns ju hur mycket somhelst i såna fall som vi skulle lagt ut men inte gjort. Pia tog träbänken i köket och lite lampor. Hon var den som sist gick. Jag hjälpte henne ner med träbänken. Sedan åkte hon.
Jag gick upp till lägenheten igen för att ja, jag vet inte vad. Men där brast det totalt. Gud vad ledsen jag var. Jag bara grät och grät. Moa tittade på mig med stora ögon och undrade vad jag höll på med. Jag ringde Ubbe och frågade vad jag skulle göra med tavlorna som stod mot garderobsdörren. Jag sa också att jag var så himla ledsen. Han sa att det kommer väl nu. Sorgen, på riktigt.
Det ironiska var att jag hade sagt till Pia när vi åkte upp i hissen att hon nu säkert skulle tycka det kändes konstigare än vad jag gjorde. Eftersom jag hade varit i lägenheten ganska mycket och var "van"vid hur det såg ut. Jo, tjena! Men jag visste ju inte att jag skulle bryta ihop totalt när jag blev själv med Moa. Jag tänkte till och med att jag kan ju inte gå ut såhär! Rödgråtandes, hulkandes. Jag måste ju samla mig. Jag tänkte jag skulle gett Moa lite spagetti innan vi gick därifrån.... Nej just det det fanns ju ingen mikro kvar. Då grät jag för det. Sedan satte jag mig på golvet (det fanns ju inga stolar kvar) för att ta på Moa ytterkläder. Då grät jag för att jag satt på golvet i mammas lägenhet bland dammråttorna med Moa. Jag tog mammas obduktionsprotokoll och sjukjournal innan jag gick därifrån. När vi satte oss i bilen så somnade Moa på bara någon minut. Istället för att åka hem på en gång och rycka upp Moa igen så åkte vi ner till Näsaäng och satt kvar i bilen för att läsa protokollet. Jag vet inte om ni någonsin läst ett obduktionsprotokoll, men det är ju väldigt opersonligt för den som utfört obduktonen såklart. Dom måste ju hålla distans till det, annars skulle det väl inte finnas några obducenter. Men dom kallar det för "Yttre och inre besiktning". Precis som om de gick igenom en bil! Använder sig av latinska ord istället för kortare vanliga svenska ord. När jag åkte från Näsaäng så fick jag väl inte reda på så mycket mer än det jag redan visste eftersom det mesta var på latin så gick det ju inte så bra att förstå utan hjälp. Jag kastade en blick på träbänken vi satt vid med mamma på midsommarafton-08 och tryckte på gasen och drog därifrån. Det jag gjorde på kvällen/natten var att jag försökte översätta med hjälp av internet. Men det var ju svårt. Gick sedan helt slut och lade mig och jag har för mig att jag drömde om mamma. Det är mer vanligare nu att jag gör det än att jag inte gör det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar