(Mamma och Ida, midsommarafton i Näsaäng 2008)

Jag hade kontakt med syrran och brorsan under vistelsen i Egypten. Även om man inte kunde göra något därifrån kändes det bra att vara uppdaterad. Men svårt just också för att man var där. Jag kände mig ju också smått stressad på torsdag kväll för att jag helst ville hem. När vi kom hem hade syrran skrivit ett meddelande: ”Vi ska träffa läkaren imorgon måndag 10/11 kl 15, förstår om du inte orkar men det skulle vara bra om du var med.” Självklart. Helst hade jag velat åka till mamma på en gång. Men klockan var 22 på kvällen. Jag var otroligt stressad men jag anade inte att det var så illa som det var.