Hur sjutton ska man ta sig igenom det här? Om mindre än en p-pillerkarta så kommer mamma vara borta. Hon kommer inte finnas med till jul. Hon kommer inte fråga efter kinin längre. Jag kommer aldrig höra henne prata härrdalska mer. Pappa och mamma kommer inte käbbla om årtal mer och vem som var gift med vem och varför. Kommer aldrig höra mamma säga: ”Bränn dig inte nu när du tar ut från ugnen.” (trots att man är 38 år är hon orolig för sånt) Mamma har aldrig skällt ut mig. Alla tyckte/tycker om min mamma. Det var ingen som tyckte något annat. När vi sa idag på sjukhuset att det kommer komma mycket folk och ska hälsa på, så sa vi: ”Det är priset du får betala för att du varit så snäll.” ”Dumsnäll” sa mamma då.
Jag kommer heller inte att glömma leendet hon gav mig när läkaren tog ut mig och min bror Ubbe när vi skulle få reda på att hon bara hade några veckor kvar. Det var som att hon förstod som om hon ville säga: ”Det är okej, det är lugnt.” MEN DET ÄR DET INTE. VARFÖR? DET ÄR SKIT, DET ÄR ORÄTTVIST. JAG ÄR FÖRBANNAD. VARFÖR?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar