Var i Härjedalen sista helgen i maj.

(Mammas gravsten, visst är den vacker!) (Med bomärket på sidan)

Det var skönt att åka upp till Lillhärdal i slutet på maj. Kändes som att komma hem till mamma. Trodde jag skulle börja gråta när jag såg hennes gravplats men det gjorde jag inte.

Jag var ledig på fredagen den 28:e maj. Syrran hämtade upp mig runt 13 och vi åkte iväg till gravstensfirman och hämtade stenen. Den gick in i bakluckan och det var två karlar med pirra som fick in den i bilen. De sa att stenen vägde runt 150 kg.

Vi körde lugnt och sansat och tog en fika med medhavda äggmackor med majonnäs på vid Tönnebro. Vi fortsatte sedan färden uppåt mot Härjedalen.

Efter att ha hälsat på moster Ylva och Göte i Sveg så kom vi till stugan vid 23 tiden på kvällen. Jag och syrran satt uppe och snackade till säkert 01.00. Jag tänkte att jag skulle ha problem att sova länge på morgonen eftersom jag är van vid en liten parvel hemma som vaknar upp runt 06:00. Jag har ju inte sovit borta alltför många nätter så det här var en liten prövning.

(Mysigt med levande ljus i stugan. Mamma var nog där och lyssnade på oss)

Men jag hade inga problem!! Jag sov till runt 09:00 båda dagarna vi var där.

På lördagen den 29:e maj (mammas födelsedag) så åkte vi dels till mammas favoritbro och ner till graven för att hälsa på mamma. Brorsan och Britta kom vid tre-rycket på eftermiddagen. De kom upp till stugan för att Ubbe ville kolla på stenen. Han ville "känna" på den som han sa... Anders som bor där på gården sa att Ubbe skulle passa sig så han inte skulle få pung-bråck när han ville lyfta stenen, för det gjorde ont det!

Om vi inte hade sagt till Ubbe på skarpen att han inte skulle lyfta stenen själv så hade han garanterat fått ont i både knäna och ryggen.

Vi fick kontakt med kyrkovaktmästaren och han mötte upp oss nere vid parkeringen vid kyrkan med pirra och det var inga problem och forsla stenen till sin rätta plats. Den passade så bra där. Vi stod och pratade länge och väl med vaktmästaren. Han sa att de i Lillhärdal tar aldrig bort gamla gravstenar utan de bygger ut kyrkogården istället. Det är inte så mycket kremeringar däruppe utan ganska mycket kistnedsättningar fortfarande. Det var lite förvånande. Det började regna efter ett litet tag och jag, ubbe och Britta gick och tittade på andra släktingars gravar när syrran stod kvar en stund vid mammas grav. Då kom en kvinna fram till syrran och sa:"Ni ska vara stolta över gravstenen. Den är väldigt fin!". Och det är den ju.

Vi åkte tillbaka till stugan och efter en stund kom moster Ylva och vi åkte ner igen till kyrkogården för att sätta lite blommor till på mammas grav. På väg därifrån så skulle jag känna på kyrkporten om den var öppen. Så fort jag ryckte till i porten så började kyrkklockan att dåna. Järnspikars vad rädd jag blev!

På kvällen så hade vi samlat ihop några släktingar (vi var totalt 9 personer) som skulle äta middag på värdshuset. Det var egentligen stängt där men de skulle hålla öppet för just "detta evenemang." Det tog ett tag innan vi förstod att det var vi som var "evenemanget". Only in Lillhärdal...

Efter en mycket god middag med efterrätt så hade ju Ubbe och Britta bokat rum där så vi fick sitta och titta på melodifestivalen där i själva vardagsrummet. Det var låst ut till själva receptionen och restaurangen. Men dit behövde man inte gå.

Vi kom väl hem till stugan ganska sent igen jag och syrran. Somnade ganska omgående.

Vi hade bestämt att vi skulle dra iväg ganska tidigt dagen efter så vi inte skulle komma hem alltför sent. Vi åkte ner förbi kyrkogården på mors dag innan vi styrde kosan hemåt. Vi sa Hejdå till mamma och vi ses igen.