(Moa vid den gamla spisen i bagarstugan i Lillhärdal, där mamma satt och värmde sina frusna fötter) Det är nästan så att man kan säga att man ska åka och hälsa på mormor när man kommer hit till Lillhärdal. Men då blir man väl klassad som knäpp eftersom mormor inte finns längre. Här har jag spenderat många av mina somrar och jag vill att Moa ska få känna sina rötter. Även om jag själv är född i Täby så är det här en viktig del av mig, av min identitet. När Moa blir äldre och hennes ofödda syskon så ska jag berätta om mormor, vilken otroligt fantastisk kvinna hon var. Det jag sörjer mycket är att Moa inte hann träffa henne mer än 8 månader och att hennes syskon aldrig fick det. Jag kan ibland känna mig avundsjuk på min syster som fick känna mamma 9 år längre än vad jag fick. Men ändå har det inte hindrat mig från att bli en äldre mamma själv.
Men jag hade ju inte kunnat blivit mamma tidigare för då hade jag inte hunnit träffa min underbare sambo, Kenneth än och då skulle det inte ha varit en Moa som kom. Så allt sker i sin rätta takt, oavsett vad det är för något som händer. Allt händer av en anledning. Även att mamma gick bort när hon gjorde var väl en anledning, trots att man inte kan se den så finns den säkert för varför skulle hon annars gått bort.
Senare idag så ska vi ta oss ner till kyrkogården och säga hej till mamma/mormor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar