Stor bal på Heda...

Fick precis ett mail från Ubbe och han i sin tur fick det ifrån vår kusin Per.

Det är en berättelse från förr av en kvinna vid namn Britt Sten.
Heda, kallas det ställe där mamma och alla hennes syskon växte upp. I berättelsen nämns Elin (mammas syster), Anna (mammas mor) och August (mammas far), Allan (mammas bror), Bagarstugan var det stället som mamma och jag på senare år hyrde på somrarna när vi var uppe. Den har alltid funnits där känns det som, fast numer renoverad och fräsch av Anders som har stället nu.

Här kommer berättelsen:

"STOR BAL PÅ HEDA

En dag sa Elin på Heda: Skulle vi inte ordna med en bal i bagarstugan på Heda?
Jag hade skivor och grammofon. Vi kom överens om att kommande lördag skulle det bli av bara Anna, August och småbarnen lagt sig.
Rut Svensson (Sikström) gick genvägen uppför berget, jag bar grammofon, Rut skivor. När vi nådde "Parken" (kallades så där Allans sportstuga byggdes) skulle vi gömma spelverket.

Sängdags för gårdsfolket, musiken sattes igång, mörkret kom. Då sade Elin: Vi tänder lampan (fotogenlampa) och vi dansade. Även folkparken hade dans, efteråt kom det mera balfolk. Elin tyckte det var dåligt ljus så hon satte på mer gas på fotogenlampan. Slutet kom ju och Rut skulle ligga över hos mig. Frampå dagen vaknade vi och Rut tittade på mig och sa: Vad konstig du ser ut, randig i ansiktet. Jag tittade på Rut och sa: Ja, du ser likadan ut, och då tittade vi på kuddarna som var helsvarta. Fotogenlampan hade osat och det värsta av allt var att det var flagor i Bagarstugan.

August var uppe först på morgonen. Städning av hela rummet, gardiner, väggar och skåp. Jag har tänkt sedan, vad dom fick ta reda på, stor barnaskara och stök i ladugård. Ingen av dom hade ett förebrående till oss vad vi förorskat.

Vilka människor! Och till detta hade Anna sett när jag och Rut kom med "musiken" jag skäms när jag tänker på det. Nu är det bara jag kvar av anordnarna.
Nedtecknat av Britt Sten"

Det är sådana här historier som är så otroligt roliga att läsa som man kan knyta an till. Om Britt skulle läsa det här så tackar jag jättemycket för att hon tog sig tid att skriva ner den till "Härrdalsbladet"