Idag fyller jag 39 år. Ruskigt!
Som min pappa sa: "Ja du födde verkligen Moa i elfte timmen" Hon är ju nu ca 1 ½ år.
Han frågade också hur min dag skulle bli om vi skulle hitta på något speciellt. Men eftersom Kenneth jobbar och det är vardag så blir det en dag som alla andra. "Jaha, som vanligt då." sa pappa. Men jag sa: "Det är väl bra att det blir som vanligt. Det finns ju dagar som inte alls är roliga."
Det som jag tyckte kunde vara jobbigt med idag var att jag inte skulle få just ett specifikt samtal idag. Där en röst i andra änden skulle säga: "Grattis på födelsedan idag minstingen (eller så kanske hon hade sagt Gum-tina!)" Bara tanken att hon inte skulle höra av sig idag fick nästan mina tårar att rinna över. Men jag klarade det.
Men nu när jag skriver så rinner det tårar. Men det är nog bra för jag har en ögoninflammation som behöver rensas ur ögonen. Det finns något bra med allting.
Jag har fått jättemycket sms och samtal och kort idag. Tack allihopa!.
Jag saknar mamma. Det gör jag. Men någonstans så vet jag att hon önskar mig en glad födelsedag i alla fall.
Jag har ju inte berättat om när jag och syrran var på den genetiska utredningen på Karolinska. Jag åkte från jobbet och självklart var jag sen. Syrran var redan där. Det är helt galet men sedan jag fick Moa har jag blivit tids-optimist. Det borde väl vara tvärtom? Innan Moa så kunde jag vara en halvtimme före utsatt tid. Nu kommer jag alltid försent. Jag åkte direkt från jobbet till KS så jag hade inte ens Moa med.
I alla fall. Jag och syrran pratade med en läkare i ca en timme om hur vi skulle gå vidare och det är ju ett problem att gå vidare eftersom det inte är riktigt satt hur rutinen ska vara när det är fråga om levercancer. T ex när det gäller tjocktarmscancer så har de riktlinjer som de följer att man ska undersöka sig en gång om året osv... men för detta fanns det inte något. Men vi kom fram till att båda mina mostrar och min mormor hade samma typ av cancer som de dog i. Men mamma hade en annan typ, så genetiskt trodde han inte att det kunde vara. Han ville gärna kolla upp om han kunde ta vävnadsprov från dem och kolla upp om det var något som stack ut från det vanliga. Men när det gällde mig och syrran så sa han att han kunde skicka en remiss på att vi bör kolla vår lever vartannat år ungefär. Syrran har ju tagit leverbiopsi och lite annat också, så hon finns ju redan i rullarna. Jag däremot vet att jag hade bra levervärden när jag var gravid i alla fall. Jag har ju inte gjort en hälsokontroll på säkert 20 år. Så det är väl kanske dags att ta sig i kragen och göra lite kollar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar