Det är ju så... att man får ett typ "wake-up" call att mamma inte finns längre. Det är inget speciellt som hänt. Det är bara det där att det fortfarande är så konstigt. Ville ju så gärna berätta för henne om Moas nya tänder hon har i underkäken och hur vassa de är. Plus att hon snarkar så ofantligt mycket om nätterna. Det har hon nog tagit efter mormor. Det har nog jag också gjort om ni frågar min sambo...
Jag kan inte nog förklara hur otroligt tomt det känns. Känns så tungt. Känns så sorgligt också att allt trillar liksom på, livet går vidare. Kom på mig själv att jag stod och dansade med Moa i mina armar häromdagen och hon skrattade och jag skulle så gärna velat att mamma skulle sett det. Det är så konstigt att det känns sorgligt att livet går vidare som det ska. Det ska väl kännas bra?
Snart fyller Moa ett år. Den 19:e mars. Vem kunde tro att mormor inte skulle vara med då. Då ska Moa få äta tårta själv med sina egna händer har vi sagt. Det blir nog en rolig syn. Får hoppas att mamma är med och ser det ändå.
Tänker mycket på det där efter döden, om det finns något efter... Om någon däruppe bestämmer att det och det datumet är det okej att du får återvända och se till de dina på jorden, om du vill... Du får endast ett ställe att åka till, sedan måste du tillbaka fort som sjutton för du behövs här... Om man kommer tillbaka som något annat? Undrar vad hon skulle vara då? Ett hjortron? eller den vackraste mosippan som någonsin skådats, eller...
Jag tror inte det skulle vara givet att komma tillbaka som människa igen. Snarare tvärtom. Kommer nog tillbaka som något annat.
Kommer aldrig glömma när jag och syrran stod på sjukhuset inne hos mamma när hon precis hade dött och innan sköterskorna kom in och öppnade fönstret för att släppa ut hennes själ. Vi stod och tittade ut mot byggnaden mittemot. Där låg ju nämligen BB. Jag sa: "Vem kunde ana att man skulle stå här exakt 8 månader efter ens dotters födelse." "Ja", sa syrran. "Mamma kanske redan är på BB, där på andra sidan, för att återfödas".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar