Ibland dyker det upp minnen som om man såg mamma för några sekunder sedan. Olika minspel hon hade. Som t ex när hon drog upp ögonbrynen innan hon skulle nysa. Och hennes nysningar sedan! Vi skrattade åt det en gång, mamma och jag, när vi satt på hennes balkong. Hon nös till och det ekade mellan husen. Inte kunde hon förvarna att det skulle komma en nysning heller. Den bara kom och man hoppade till varje gång.
Sedan finns det tillfällen när man försöker komma ihåg. Men då står hjärnverksamheten still totalt. Men det är väl så det är...
Ibland är det som om man sett mamma precis, vid andra tillfällen så känns det som om det var flera år sedan. Det hugger likväl till i magen varje gång av saknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar