(Moa med mormor för exakt ett år sedan, augusti 2008)
Saknaden kommer ju alltid att finnas med mig.
Som igår när jag var med Moa i barnpoolen vid ett utomhusbad där vi bor.
Då var det en tjej, eller kvinna, i min ålder som var där med sin dotter. Kvinnans mamma var också med.
De lekte och mormor kastade en hink med vatten mot sin dotter. Dotterdottern skrattade så hon kiknade. När jag satt där vid poolkanten med Moa så önskade jag att Moa skulle få uppleva samma sak. Men det får hon ju inte. Inte med mormor i alla fall. Moa satt ju där själv glad i hågen och plaskade. Men det är ju jag som känner saknaden åt Moa på något sätt. Jag tycker det är synd att Moa inte kommer få lära känna sin mormor.
När jag och Moa gick till badet så var hon, som alltid, på ett strålande humör. Hon vinkade, log och slängde slängkyssar, till alla möjliga. Det var en dam som satt i gräset som fick sig några slängkyssar. Hon såg inte Moa för det var för långt bort. När damen försvann bakom trädet när vi gick på gångvägen så sa Moa: "Botta". Jag sa: "Ja det verkar som det. Men hon finns där. Precis som mormor... du kan inte se henne men hon finns överallt." Inte för att Moa förstår det, men det kändes vettigt...
Som igår när jag var med Moa i barnpoolen vid ett utomhusbad där vi bor.
Då var det en tjej, eller kvinna, i min ålder som var där med sin dotter. Kvinnans mamma var också med.
De lekte och mormor kastade en hink med vatten mot sin dotter. Dotterdottern skrattade så hon kiknade. När jag satt där vid poolkanten med Moa så önskade jag att Moa skulle få uppleva samma sak. Men det får hon ju inte. Inte med mormor i alla fall. Moa satt ju där själv glad i hågen och plaskade. Men det är ju jag som känner saknaden åt Moa på något sätt. Jag tycker det är synd att Moa inte kommer få lära känna sin mormor.
När jag och Moa gick till badet så var hon, som alltid, på ett strålande humör. Hon vinkade, log och slängde slängkyssar, till alla möjliga. Det var en dam som satt i gräset som fick sig några slängkyssar. Hon såg inte Moa för det var för långt bort. När damen försvann bakom trädet när vi gick på gångvägen så sa Moa: "Botta". Jag sa: "Ja det verkar som det. Men hon finns där. Precis som mormor... du kan inte se henne men hon finns överallt." Inte för att Moa förstår det, men det kändes vettigt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar