Jag kommer ihåg..

Jag kommer ihåg, eller så är det en efterhandskonstruktion, som min brorsa för övrigt älskar att säga. Det var när jag var liten och skulle bada i havet eller i en sjö. Mamma höll mig under armarna och drog mig fram och tillbaka genom vattnet. Jag höll krampaktigt fast i henne och hon tappade mig aldrig. När jag var runt 10-11 år och när vi badade så ville jag att mamma skulle göra samma sak då när vi badade i vattnet. Jag kunde säga till henne att jag ville att hon skulle dra mig fram och tillbaka genom vattnet som hon brukade göra när jag var liten. Det var så tryggt och skrämmande på samma gång. Trots att jag var tyngre så gjorde hon det.

Jag kommer också ihåg när jag var liten och sov i hallen på Älgstigen i Lahäll. Det var många nätter jag vaknade och var livrädd för att mina föräldrar skulle dö. Jag vet att barn tänker så och jag kommer ihåg panikkänslan och jag kunde inte somna om, jag smög in till mamma och pappa och lade mig emellan. Om jag ibland hade ont i magen så kunde jag ligga bredvid mamma och hon strök mig alltid över magen tills jag somnade. Så fort jag hörde mammas snarkande så var jag trygg och lugn. Då kunde jag somna om.

Jag hade jättemycket problem med fotvårtor när jag var liten och höll ständigt på med veruxin. Mamma älskade ju att hålla på med fötter och att få peta lite. Jag kunde bli galen och förbannad ibland när hon skulle hålla på och pilla på mina fötter och inte låta mig få vara ifred. Man visste vad klockan var slagen när man hade badat eller duschat och skorpan på veruxinet hade blivit uppluckrat och man knappt såg vart kanten startade någonstans och mamma ville ta bort det. Jag tror aldrig hon anade hur ont och obehagligt det var. Jag vet att hon så ofta kunde säga: "Men den är ju snart borta. Den sitter ju löst på skinnet, du kan ju bara plocka bort den själv om du inte vill att jag ska göra det."
Det var en gång, det kanske var flera, men speciellt en gång som mamma hade plockat bort en veruxinskorpa från en vårta på kvällen när jag låg och sov. Hon sa att hon hade plockat bort den när jag hade sovit och jag blev faktiskt förbannad. Jag vet fortfarande inte varför den känslan kom. Det var ju inte så att jag ville rycka bort den själv, utan vetskapen att hon gjorde det utan min tillåtelse kanske gjorde mig arg.

Sedan ville hon också alltid ta kort när man luktade på blommor.

Det var bara lite tankar och det kommer flera... garanterat