Ibland känner jag mig mer vemodig än andra dagar. Men det är väl så det är. Nu när jag är inne på min första vecka i ledighet så känns det lite jobbigt. Ledighet är ju lika med umgås med familj, släkt och vänner. Nuförtiden så är jag inte ens nära att jag ska ta upp luren och ringa, istället är det en otrolig saknad att just inte kunna få göra det. Det är mycket drömmar om mamma också som är ganska jobbiga. Att jag sitter och packar ihop hennes grejer och ska välja vad som ska vara kvar och inte. Sedan drömmer jag om hennes död också. Men den drömmen är mer hemsk än vad verkligheten var. Det är ju ändå bra, hur det än kan kan låta. Jag fick ett mms igår kväll av min kusin Rickhard. Ni som läst innan vet ju att jag lämnade ifrån frön av mammas "blomma för dagen" till honom för att hans sambo Anna skulle så och sedan sätta på mammas grav. Det skulle kännas mer betydelsefullt och mer hon om hennes egna favoritblommor kunde vara där hon ligger. Speciellt frön från hennes egna blomma som hon hade på sin balkong. Nu finns de där hos henne. Vi ska åka upp i slutet av juli. Ska bli fint att se hur det ser ut där. Vi (syskon) har även pratat om en sten, vi har inte riktigt bestämt oss... förut har det enda alternativet en platta på korset. Men nu har vi tänkt en sten som ligger under korset. Hon ville ju faktiskt bara ha en plakett som skulle ligga ner. Sedan är det ju klart att vid vintertid så är det ju svårt att se den, men huvudsaken är ju att vi som vet var hon ligger och kände henne vet att den finns där. Sedan har Anna-Carin pratat om att vi ska försöka hitta en bra namnteckning som var mammas som vi skulle kunna få inristat på stenen. Det skulle vara fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar