Tänk hur påverkad man kan bli av drömmar.
Sedan att jag drömmer om mamma när hon ligger på sjukhus gör ju inte allt lättare. Jag har faktiskt kommit på att alla drömmar jag har om mamma nuförtiden är hennes sista tid på sjukhuset. Jag önskar jag kunde drömma något annorlunda, något trevligt som har med mamma att göra.
Jag drömde att jag försökte jaga personal som kunde hjälpa mig för att mamma var så dålig. Ingen brydde sig och personalen satt och fikade och skrattade. Jag kunde inte förstå hur nonchiga de var.
Vid andra tillfällen öppnar jag dörren och ser att hon vaknar till och är helt klar. Men hon säger ingenting. Men jag ser i hennes ögon att hon är medveten och i andra drömmar så öppnar jag flera olika dörrar och letar efter henne, när jag väl hittar hennes rum så finns hon inte i sängen utan är helt försvunnen.
Igår kväll innan jag somnade blev jobbig... mest för att jag läste min 5-årsdagbok som jag nu har kommit så långt som till fjärde året som jag skriver. Förra året, natten till idag så var jag 99 procent säker på att mamma var hemma och hälsade på hos oss. När jag vaknade på natten så var Moa så väl instoppad i sitt täcke så fint. Jag packar aldrig in henne så.
Jag blev lite ledsen när jag kom att tänka på det. Jag låg i sängen och tittade i taket och pratade tyst för mig själv och sa att hon gärna fick komma och hälsa på. När tårarna började rinna så insåg jag att jag blev blöt i nacken!! Tydligen har jag blivit så tunnhårig att mitt hår inte fångar upp tårarna som rinner ner bakom öronen bak i nacken, eller så var det nog så att jag hade haft håret i tofs hela dagen så håret böjde sig uppåt. Så var det nog...
